Huvudsida

Från Umeå Kulturhus wiki
Hoppa till: navigering, sök

§Pressmeddelande 20160927[redigera]

§Umeå Kulturhus läggs ned[redigera]

Umeå Kulturhuset 2016-09-27

Umeå Kulturhus som förening finns inte mer. Styrelsen har avgått, kontraktet för fastigheten sägs upp och alla våra individuella och kollektiva förhoppningar fortsätter på annat håll.

Var och en som deltog hade sina egna avsikter, önskemål och bakgrunder. Tillsammans bildade detta en spretig flora där poeter, hackers, författare, arkitekter och anarkister förenades i en enda vilja, att Umeå behövde ett Kulturhus värt namnet.

Umeå Kulturhus bildades sommaren 2014 med ett enda syfte. Att tillsammans skapa en plats med ett minimalt avstånd mellan idé och handling. Ett kulturhus som direkt blev vad deltagarna formade det till, utan omvägar.

Vi tiggde aldrig bidrag från kommunen. Pengar för renovering samlade vi in själva. Bygglovsansökan fixade vi själva. Ombyggnationen av hela huset hade vi själva tänkt göra, förutom asbestsaneringen, såklart, även om vissa politiker ville tro annorlunda.

Vi, som bestod av ungefär 300 personer som har deltagit i olika omfång, hoppades mycket på Umeå Kulturhus. Vi gästades av gamla stadsplanerare, unga skolklasser, nya dansföreningar, äldre graffitimålare, alla möjliga arrangörer, teaterensembler, folkmusiker och grannar, som alla såg ännu fler möjligheter än vad vi vågat drömma om. De gamla lokstallarna levde upp igen efter att ha varit tomma i flera år. Området gick från att vara en otrygg plats till att bli inbjudande och öppen. Så beskrevs det i alla fall av våra närmaste grannar, som besökte oss med uppmuntran och tacksamhet för att deras bakgård inte längre var en plats för droger och glaskross.

Vi fick ett drömkontrakt av kommunen, mitt under kulturhuvudstadsåret, två veckor innan valet. Kommunen stod som hyresvärd, vår årliga hyra var en symbolisk krona och det ömsesidiga löftet om fria händer. Vi kanske var naiva, men det vi gjorde var ju det som kommunen så länge talat om i sin marknadsföring av sig själv. Medskapande, Do It Yourself-anda, spontana kulturyttringar, gräsrotsengagemang,

Vi vet att det finns motsättningar inom den kommunala organisationen. Alla håller inte med varandra. Vi fick till exempel ett hot om vite på 300 000kr för att vi hade bedrivit olaglig kulturverksamhet. Ungefär samtidigt som vi fick hjälp med hur vi skulle söka bygglov för att få bedriva just kulturverksamhet i lokalerna.

Men vi försökte. Vi samlade in pengar till bygglovsansökan, ritade upp hur huset skulle se ut för att fylla sitt ändamål. Bjöd in olika representanter för råd om hur det skulle kunna handikappanpassas. Vi fick professionella mark- och luftanalyser, brand- och säkerhetsgenomgångar. Det här skulle ju bli ett hus där alla skulle känna sig välkomna.

Många av oss tröttnade under den här perioden. Folk hade ju inte anslutit sig för att få syssla med byråkrati. Men vi var ändå tillräckligt många för att ta oss igenom även det.

Tills vi en dag fick information från anonyma tjänstemän inom kommunen att huset skulle säljas. Att försäljningen i princip var klar! Vi fick rådet att snabbt skicka in ett bud för att på så sätt tvinga fram en öppen budgivning.

Vårt bud på 20 014kr räckte såklart inte så långt och huset såldes till den tidigare ende spekulanten. Kommunpolitiker motiverade detta i kommunfullmäktige, inför ett 50-tal av oss sittandes på åhörarläktaren, med att huset skulle kosta 50 miljoner kronor att renovera och att det vore oansvarigt av dem att låta oss "ungdomar" sanera asbest och andra livsfarliga miljögifter. Detta utan en egen offentlig källa och i strid med de professionella undersökningar vi beställt och erhållit.

Kommunen ska inte äga och engagera sig fastigheter som inte har med kärnverksamheten att göra sägs det. Samtidigt som den sista energin rann ur oss läste vi i media om hur man går in med mångmiljonstöd till annan verksamhet, bara några hundra meter från oss.

Vi bad aldrig om en massa pengar. Vi ville bara bli lämnade i fred att bygga upp något från grunden.

Umeå Kulturhus finns inte mer. Det enda som återstår är en massa lärdomar om hur vi inte ska göra nästa gång.

Tills vi möts igen.